ett sista
... inlägg för idag bara för att här inte ska va så tomt. Skulle vilja upplysa er om något viktigt men har inget att säga så det får väl bli detta: Ikväll har jag målat mina naglar i en skitkonstig grönfärg och skrivit lite med en holländare, och det är ändå bara onsdag.
Inatt kommer jag sova: På rosa moln, godnatt alla haters and lovers.
haver här en bulle innehållandes konstiga djur - som man får klappa.
ja vad gör man?
Sitter i min säng med såndärn kutad datorrygg och försöker få ordning på kaoset som råder. Får fan aldrig någon ordning just nu. Men jag trivs lite med kaoset, det skänker mig någon slags lugnande det-kan-bara-bli-bättre-känsla som lyfter humöret. Ser med andra ord ljust på framtiden.
Egentligen vill jag inte dela med mig av min vardag eller mina tankar. Ville ni veta något om mig så fick ni lista ut det själva var min plan. Men nu vet jag inte längre. Jag vill skriva av mig. Tror på något sätt att det skulle få allt att klarna. Få ut lite, rensa lite, bli av med lite, gå vidare. Men sen tänker jag att jag inte är sådär djup längre, som jag brukade vara. Jag är nog oseriös största delen av min vardag. Så hur ska ni kunna förstå mig?
Man känner ju egentligen aldrig någon annan än sig själv. Och just nu är jag så fruktansvärt trött på mig. Jag är som ingen. Jag anpassar mig bara. Jag är som någon slags smet. Jag är som senap, kladdkakedeg, vatten och olja i en och samma bunke. Hur ska man kunna hitta något vettigt i den röran? Svar: Det går ej.
Egentligen vill jag inte dela med mig av min vardag eller mina tankar. Ville ni veta något om mig så fick ni lista ut det själva var min plan. Men nu vet jag inte längre. Jag vill skriva av mig. Tror på något sätt att det skulle få allt att klarna. Få ut lite, rensa lite, bli av med lite, gå vidare. Men sen tänker jag att jag inte är sådär djup längre, som jag brukade vara. Jag är nog oseriös största delen av min vardag. Så hur ska ni kunna förstå mig?
Man känner ju egentligen aldrig någon annan än sig själv. Och just nu är jag så fruktansvärt trött på mig. Jag är som ingen. Jag anpassar mig bara. Jag är som någon slags smet. Jag är som senap, kladdkakedeg, vatten och olja i en och samma bunke. Hur ska man kunna hitta något vettigt i den röran? Svar: Det går ej.
Får försöka balansera min oseriösa sida med mina faktiska tankar bäst jag vill. Här bestämmer jag och jag bestämmer att jag gör som jag känner.
Läste just genom detta och märkte att jag är konstigt trasig och lite knäpp. Dax att liva upp stämningen med en glad nyhet: Det finns nybakta bullar i mitt kök som kommer att sitta fint i lillmaggn om cirkus tre minuter.
Nedan - en bild på mig och min nya tandborstis:
